linger.blogg.se

Här var det dött.

Men. Plötsligt händer det!

 

Det är inte så att jag inte har läst någonting den senaste tiden. Tvärt om har jag hunnit läsa många bra böcker och hyllplanen dingnar av godbitar som bara väntar på att få bli lästa. Hela tiden fylls det dessutom på med ÄNNU fler måste-ha-böcker, recensions-ex och fyndböcker. Och bokhandeln? Ja, den fullkommligt svämmar över av bra böcker jag bara måstemåste läsa. Så det är inte där bloggtorkan sitter i. Problemet är bara att jag inte har tid att blogga om det. Faktum är att jag knappt har tid att sitta vid datorn (och det, mina kära läsare, är någonting alldeles extraordinärt!).

 

Vad var det då som fick mig att logga in och väcka upp bloggen igen då efter den här månadslånga torkan? En bok såklart! Och inte vilken bok som helst, utan nämligen någonting så otippat och "ocreddigt" som ungdomsboken Linux - uttagningen av Maths Claesson. Omslaget är helt fantastiskt och lyckan jag kände när jag såg den röda, tryckta texten på den (läsex) är svår att förstå om man inte är en riktig boknörd...

 

 

Inte direkt vad jag brukar läsa, men någonting tilltalade mig väldigt mycket med den. Sådär som det kan vara ibland. Slumen som gör att man bara råkar plocka upp en bok ur en låda eller hylla för att det är som om den TALAR direkt till en. Och sen så visar det sig att det blir en av ens nya absoluta favoritböcker. Den som säger att böcker inte kan tala...pf!

 

Varje år går Scorpioloppet av stapeln på ön där Kate bor. Ett lopp på Capaill uisce - mäniskoätande hästar som längtar efter att få återvända till havet. I ett sista försök att rädda det som finns kvar av hennes familj bestämmer hon sig för att vara med i tävlingen. Både tävlingen och vägen dit är tuff och farlig. Det blir inte lättare när hon lär känna Sean. Han har vunnit loppet fyra gånger tidigare, men aldrig har en vinst varit så viktig som i år. De blir kära i varandra, men bara en kan vinna den stora tävlingen.

Jag hade höga förväntningar på boken efter att ha läst, slukat och älskat hennes tidigare böcker om vargarna i Mercy Falls (Frost, Feber och Förevigt). Men jag blev tyvärr inte helt såld på den här boken. Stiefvaters sätt att  skriva är fantastiskt, men här kändes det som om att allt blev lite för mycket utdraget och gick för långsamt.

 

Det kändes som om det fanns en del oklarheter i slutet och många frågor kvarstod. I vilken tid utspelar sig boken? Ibland kändes det som nutid, ibland väldigt avlägset. Vart kommer hästarna ifrån? Är det ens hästar? Vad finns det på fastlandet?

 

Tyvärr var även kärlekshistorien ganska platt och det kändes aldrig som om man riktigt lärde känna huvudpersonerna. När jag läste på baksidan om den trodde jag verkligen att det var något riktigt bra på gång. Förväntningarna steg, men tyvärr ifriades inte det. Boken var helt okej, men det saknades någonting som skulle tagit den till nästa nivå helt enkelt.

 

3/5

 

Svensk titel: Dödsritten

Orginaltitel: Scorpio Races

Författare: Maggie Stiefvater

Förlag: B Wahlströms

Utgivningsdatum: januari, 2013